"Vad är en grupp, ett sammanhang, en familj? Ibland kanske fantastiskt, ibland bara brötigt och kaotiskt. En samling människor som inte nödvändigtvis älskar varandra varje stund - men som hör ihop. Ofta komplexa grupperingar skapade av livets skiftande växlingar. Aldrig färdiga, aldrig helt utredda. Att leva i en familj är att leva i komplicerade kompromisser. 

Hur slutar en komedi? Så levde de lyckliga i alla sina dagar? Nja. Olikheterna blir väl aldrig helt utslätade eller missförstånden helt uppklarade. Men kanske att samtalet får fortsätta? Att det finns tid och rum att träta, förklara, mötas, försonas. Att det finns plats vid bordet. Att få vara tillsammans - trots allt. Kanske innehåller "det lyckliga slutet" en insikt om att inte klamra sig fast vid sin ensamhet och känsla av att inte vara hel. Att våga stanna upp i jakten på status och ägodelar som vi hoppas ska bekräfta vilka vi är, och se att vi faktiskt ingår i ett gäng. En stökig och krånglig och jobbig familj.

Koreografen Denise Holland sa till mig en gång att hon gjort det till sin livsuppgift att skapa gemenskap - "create community". Att skapa sammanhang där gemenskap kan uppstå, där främlingar kan mötas och samlas kring någonting - en upplevelse, en berättelse kanske - som gör dem lite mer beredda att förlåta. Kanske har teatern, i sin mångtusenåriga historia, alltid varit en sådan arena, där publiken kan möta inte bara berättelsen utan också varandra. Kanske kan teatern hjälpa oss att väva ihop alla våra kriser, dramer, konflikter, tragedier och misstag till någon sorts - komedi?"

- Stefan Marling, regissör

från programtexten till Komedi av Misstag, 2014, Romateatern Gotland